Känns ganska gott att det inte bara är jag som är trött på kontoret... alltså det är inte en uppgiven trötthet utan bara trötta.. vädret påverkar väl antar jag. Februari är över och vi går in i mars, det är grått och trist, men det är i alla fall ljust.
Sitter på jobbet och läser lite journaler och lyssnar på p4 dokumentär från SRs hemsida. Perfekt lagom bakgrundsljud tycker jag.
Mitt jobb är inte min identitet. Jag jobbar som socialsekreterare, jag ÄR inte socialsekreterare, jag är mamma, fru, kvinna, smal (ja tänk för att det är jag numera haha), kattägare, husägare, bilägare, bokälskare, bloggare. Socialsekreterare är mitt yrke, varken mer eller mindre.
Kanske är det ett kall, men jag tror inte det för då hade jag gått upp i det mer. Jag tror egentligen att det enda yrke som verkligen kan vara ett kall är präst, eller någon annan religiös "ledare", allt annat är yrken, jobb, sysselsättningar.
Sen kan man älska sitt jobb mer eller mindre.
Just nu är jag ganska neutral till mitt jobb. Jag vet vad jag håller på med, men det är inte så att jag älskar det galet mycket. Det är vad jag gör och det passar mig.
I den bästa av världar kanske jag skulle jobba halvtid bara och ägna resten av tiden åt mitt skrivande, föreläsande och min familj. Nu är läget inte så, det funkar inte ekonomiskt. Jag skriver inte bestsellers, jag får inte till det så som jag vill med mitt skrivande. Men att skriva älskar jag.
Min första föreläsning hölls för ett par veckor sedan och det var så himla roligt, det var verkligen roligt trots att ämnet var tungt och det rörde upp minnen i mig som jag nästan helt glömt- igen.
Jag hoppas att du som läser detta, vem du nu är (ni typ 4 som läser) hör dig för om mina föreläsningar kan vara något för din arbetsgrupp.
Jag lovar er en stund full av känslor, strategier och faktiskt skratt då och då.
Kommentera