Jomen hoppsan så fort tiden går när det är mycket om och kring en.
Veckan som gått har inneburit hårda prövningar, vi satte oss nämligen i bilen och åkte sisådär 25-30 mil för att ha lite försommarsemester nere i Skåne.
Vi anlände runt lunch efter att ha stannat till utanför Göteborg för lite fika, knäckemacka med ost för mig och så fuskade jag lite och tog en av de billiga kakorna vi köpt... kunde lika gärna varit utan för den var inte så särdeles god. Har fortfarande en del störningar i mina mattankar just på det viset....jamen det finns ju kakor så nu tar jag en, och sen är den inte god. För så är det. Jag har liksom under så lång tid inte ätit sockerrik mat att det mesta smakar illa, eller i alla fall inte gott.
Lunch intogs på Mc Donalds...Yiiiha *NOT* beställde först en burgare utan dressing med sallad istället för pommes men möts av en ganska avmätt kassapersonal som med tom blick säger
-Ööö ja eller nä alltså vi har ingen sallad.
Ingen sallad på Donken!! Jo men visst....det hade varit lätt att vara lite serviceminded och slängt ner lite strimlad isberg och några tomatskivor i en bytta, men icke. Jag tog en wrap istället... den var okej... typ. Åt inte hela.
Vi tog en tur över till Helsingör, köpte ett sexpack med sonens favoritläsk, som dryper av både rafinerat socker och druvsocker i en härlig explosiv kombination.. perfekt för någon med adhd....NOT
Sen kämpades det mot maten och hur jag skulle äta.
Första kvällen intogs middagen på Bishops Arms, suverän service måste jag säga, och jag kunde ju min dumma nöt ha bett om liten portion, men när allt i menyn kostar över 150 spänn tänkte jag att något som kostar 89 nog är lite mindre.....och får in ett fucking höghus med rostat surdegsbröd indränkt i guaccamole, ett halvt kilo knaperstekt bacon och ett mindre berg med sallad och tomat.....åt inte allt kan jag säga.. lämnade nog 3/4.
Och så fortsatte det från tisdag till fredag, konstant muller i magen (inte för att jag var hungrig utan för att det var dålig mat). Frukosten var det enda som var lätt att göra bra och goda val på. Hade kunnat äta frukost tre gånger om dagen.
Men oj vad vi gick...gick och gick och gick ständigt.
När jag kom hem så var jag så less på utemat att jag tyckte kokt potatis var det godaste jag ätit....varför är det så ont om kokt potatis på uteställen???????
Jag lyckades inte bara gå NER i vikt under vår resa, jag har nu också sprängt min magiska "omöjligt att uppnå-gräns" med att hamna UNDER 70 kg. 69,9 stod vågen på i morse.
Det väcker givetvis funderingar på när man egentligen ska vara nöjd.
Jag ser dagligen bilder på tjejer/kvinnor med samma längd som jag som väger allt från 60 till 70 kg och INGEN av dem har samma degklump mitt på kroppen, jag har fortfarande en stor rejäl magen och allt är inte häng och tom hud.
Jag köpte en klänning i går, jättevacker men tyvärr har den empire-skärning vilket innebär en söm tvärs under bysten.. och voila, jag ser inte bara fet ut utan gravid...HÖGGRAVID, det är inte kul när man gått ner nästan 50 kg.
Kampen går vidare...no doubt about it.
