tjockamamman.blogg.se

Att bli fet var inget medvetet val, givetvis inte, men det där fettet har fyllt sina funktioner. Det märks nu när det inte finns kvar.
Jag har inget att skylla på, att skydda mig bakom eller att använda som ursäkt.

Min sk far pratade ofta om hur tjock jag var. Han jämförde mig ofta med nån kompis, de sista åren med en tjej, vi kan kalla henne Christina. Vi hade nån slags hatkärlek till varandra. Vi hängde ihop, sen blev vi ovänner och då rök hårtestarna. Vi var 10-12 år, vi älskade att uppträda, mina, sjunga, spela teater, vi satte upp små shower hemma, med eller utan publik. Min pappa kommenterade alltid hur mycket bättre Christina var, hur mycket snyggare hon var, att hon hade redan större bröst än jag.
Jag blev så klart sårad, men jag kände också att då kanske jag fick vara ifred för han den där andra, om jag nu inte var så fin.

Jag vaknade en natt av att han, han som bodde där också, stod naken vid min säng. Jag var nog 11. Det första jag såg när jag öppnade ögonen var en errigerad penis. Den var stor.
- Det är väl bättre att jag gör det än någon annan. Jag kommer att vara försiktig.
Vid det laget hade jag fått vara ifred för honom under ngr år. Men en dag hade vi suttit och pratat, utn någon annan i närheten och då tog han upp våra tidigare "bus" som han uttryckte det. Han blev besviken när det stod klart för honom att jag fortfarande var oskuld och att hans taffliga övergrepp hade varit anala och nu ville han göra det "på rätt sätt"
Jag blev livrädd, han var så mycket större och starkare.
Jag vågade inte säga emot, men jag drog täcket över huvudet och vände mig in mot väggen. Han stod kvar i en evighet. Sen gick han.
Min mamma hade hört honom visade det sig. Hon pratade med mig dagen efter och upplyste mig om att om det här fortgick så skulle jag hamna i trubbel och bli bortskickad till barnhem.


Något år eller två senare gjorde jag en trevare att berätta för någon utanför familjen, en släkting som jag alltid tyck var så klok och varm. Jag berättade lite, väldigt lite, bara antydde lite att saker inte var så bra hemma, att den här personen som bodde hos oss, gjorde dåliga saker.
Hon tittade på mig...och så hårdnade blicken, munnen snörptes ihop till ett streck och så så hon:
Hörredu, nu räcker det. Hör du det? Du ska inte komma hit och tro att du ska kunna stå här och prata illa om din familj och dem som bor under samma tak som du. Något är galet om man behöver så mycket uppmärksamhet att man går och sprider ut sånt, förstår du? Sånt pratar man inte om öppet, det begriper du väl, hitta på såna historier, din livliga fantasi kommer ställa till trubbel för dig.


Jag åkte hem, smällde i mig ett antal chokladbitar, minns inte hur många, men min vana trogen rörde det sig nog om 4-5 dubbeljapp eller 200 g mjölkchoklad, minst.
Den tröst och tillfredsställelse chokladen gav mig gjorde att jag stod ut en såg till i det här jävla livet.