Inte ett dugg bättre.... ytterligare ett halvt kilo ner.
Fattade först inget, men började filosofera och fundera.
För två år sedan, om jag blev stressad, pressad, orolig...då åt jag, dämpade ångest, stress och trötthet med socker, fett och mat...
Stress sätter fart på förbränningen, jag svettas sjöar på nätterna, men jag äter inte på det viset längre...inte underligt att jag tappar vikten.
Jag har utrymme, närmare tio kilo innan jag blir underviktig, och ärligt skulle jag nog vilja gå ner 4-5 kilo till, men inte med stressmetoden.
I går, fredag körde jag hem efter min halvdag så slog det mig att eftersom vår dotter varit lite hängig så var hon och maken hemma.
Detta innebar att ni så högt efterlängtade och nästan livsnödvändiga tupplur inte skulle bli av.
Fick en högst oväntat och obehaglig reaktion. Började hyperventilera, svettas och det knöt sig i bröstet...körde åt sidan på en p-ruta och bara djupandades i fem minuter....och när jag berättade detta för min läkare när hon ringde så kom vi överens om att det blir en sjukskrivning på heltid från måndag och till jul.
Drömde mardrömmar i natt om dels min chef som totalt flippade när hon fick veta och dels om att jag totalt tappade konceptet om dagliga rutiner vid sjukskrivningen och sov dagtid och var vaken nattetid.
Googlade runt lite gör att se om mina tankar är rätt...att jag ska göra mig ett schema för dagarna så att jag har ngt att förhålla mig till.
Det känns dels skönt, jag är ju en "list-person" som vill ha struktur och punkter att följa, men är rädd att det stressar mig mer än gör nytta.
I min googling kom jag fram till att schema är bra, men luftiga såna. Och med några få fasta punkter, typ mat, tupplur, promenader.
Tips emottages tacksamt
Kommentera