Jo. Det blev så.

Sjukskrivning
Nytt jobb
Blev lite mycket.
Har en nytändning nu.
Haft min första föreläsning. Som alltid kunde jag varit mer förberedd men det gav verkligen blodad tand och jag vill ut MER och prata, engagera, dela med mig

Har blivit tillfrågad om jag vill gästblogga i en lokal tidning, Alingsås tidning. Tackade givetvis ja.
En chans att nå ut lite till.

I mitt liv har det alltid handlat om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och att ta chansen.
Att våga ta chansen.
Det är inte alltid jag har vågat.

Som när jag fick en chans att åka till Indien.
När jag var sisådär 15-16 kom jag in i en sökar-period. Inte så ovanligt för en tonåring.
Jag hade redan som betydligt yngre sökt mig till kristendomen men det gav mig INGET. Jag klickade verkligen inte med kyrkan, gud, den typen av tro. Jag ville verkligen för de kristna jag kände tycktes har en sådan trygghet i vardagen, ett lugn. Jag ville också ha det. Men det var inte min grej.
I tonåren söktes blicken mot andra religioner och via Hinduism hamnade mitt intresse i Hare Krishna-rörelsen. Jag läste massor, hittade en Hare Krishna-församling och ringde dem. Internet fanns ju inte då ,😂
Jag fick en inbjudan att hälsa på dem. De fanns i Skåne någonstans och jag började spara för att få ihop till tågbiljetter men spara har aldrig varit min grej. Jag åkte aldrig. 5-6 år senare är jag mer fascinerad av Indien och kulturen där och har släppt Hare Krishna. Lärde känna en kvinna av en slump som var från Indien. Hennes föräldrar bodde kvar. En medelklassfamilj som bodde i New Dehli, båda arbetade på ett universitet.
När den här kvinnan förstod hur fascinerad jag var av hennes hemland hjälpte hon mig att söka till universitetet där och ordnade så att jag skulle få bo, mer eller mindre gratis hos hennes familj.
Men jag bangade ur.

Hade jag åkt hade jag säkert blivit kvar för jag hade inte haft råd att åka hem😁

Att åka till Indien var en av de tio saker som jag skrev på min lista "Tio saker jag ska ha gjort innan jag fyller 30".
Listan skrevs en sen kväll strax efter att jag hade fyllt 20.
Den dagen jag fyllde 30 insåg jag att jag inte hade klarat en enda sak på listan, detta gjorde att jag drabbades av en extrem 30-årskris. Den varade väl i nån månad eller så.
Jag skrev inte en ny lista inför min 40-års dag, tack och lov.
Att fylla 40 var bara skönt.
Den som sa att livet börjar vid 40 visste vad hen talade om.

Kommentera

Publiceras ej