.....hade ett kort möte med min chef under veckan som gick.
Vi gick igenom samtliga klienter och vad som behöver göras med varje innan jag slutar. Hon nämnde att vi ju siktar på att jag gör min sista dag före jul och sen går jag på föräldraledighet kombinerat med semesterdagar.
Efter det samtalet hände något med mig.
Fick energi, ork, livslust rätt rejält med inspiration.
Köpte en omgång akrylfärger. Jag kan inte måla men har alltid velat måla och har gjort en del försök under åren.
Jag bestämde mig för att fixa en skrivdator. Med make som är it-nörd så har vi typ tio laptops som står och är halvt ok. Han ska blåsa rent en åt mig för att jag ska ha som renodlad "bokskrivardator".
Jag planerar en vecka med lite striktare kost för att ställa in mig på träning och hälsotänk.
Har inte orkat tänka på det nu, har gått upp...ett halvt kilo så det är ju inget att bli orolig för men jag vill ha koll.

Min första föreläsning är bokad.
Jag börjar nytt jobb i februari.

-varför ska du gå på högskolan? Det är konstigt att du alltid ska försöka vara så märkvärdig. Ska det vara för att ställa dig lite över oss andra...vara lite fin i kanten? Det är ju typiskt dig.
*Min mormor vid min mammas köksbord när jag kom hem till henne med antagningsbeskedet"

-ja va fan, det är väl en jävla tur att hon inte fått mens än, då hade det ju kunnat gå åt helvete.
*Min pappa till min mamma efter att jag första gången berättat om övergreppen*

-Du ska sluta prata skit om XX, hör du det? Säga såna dumma saker!! Vad vill du ha ut av det?

*En moster när jag försökte berätta om övergreppen för henne*

Några citat från min uppväxt som färgar varenda beslut jag fattar. Dessa uttalanden hörde jag mellan 6 års ålder till 22 års.

Mormor...i din himmel ,eller var du nu är. Dra åt helvete!!! Jag är värd mer än så. Jag ÄR märkvärdig....synd bara att varken du, min familj eller släkt får ta del av det.