Att inte nå sina mål, är det detsamma som att misslyckas?
När jag tittar tillbaka på min resa har jag lyckats nå samtliga mål jag satt upp för mig själv, vissa med råge till och med.
Målen har varit viktrelaterade och datumsatta, som tex skulle jag nå 68 till 1 augusti, och det nådde jag redan i juni.
Nu har jag misslyckats...med inte ett utan TVÅ av fyra mål som jag satte på mig själv inför semesterperioden....
Jag hade som mål att träna minst 3 pass (på minst 45 min) i veckan, att gå minst 11.000 (eller om det var 12.000 steg) om dagen , att gå ner minst 1,5 kg till 15 augusti och att inte ställa mig på en våg förrän 15 augusti.
Vågförbudet håller jag än så länge, men herregud vad svårt det är att hålla. Eftersom jag inte ställt mig på en våg har jag heller inte den blekaste aning om ifall jag klarar viktmålet (vilket gör mig otroligt orolig med tanke på de mål jag misslyckats med)
Träningen har dock inte lyckats alls.... jag får inte till det. Har försökt och trampar då och då framför tv:n så klart men några svettiga 45 minuter blir det inte... och stegen har det gått käpprätt åt helvete med. Sista veckan har jag inte ens haft armbandet på mig så jag har inte brytt mig om att räkna...
Hur känns detta då?
tja.... inte så bra, men det är inte ett misslyckande. Det är en felkalkylering över vad jag faktiskt mäktar med, orkar med och hinner med.
Att jobba 8-10 timmar (vilket jag gjorde första veckorna i perioden) och sen komma hem till en 3-åring som saknat mig och en hyperaktiv 11-åring med ADHD och asperger och vanligtvis inte bor hos oss och därför är.... jag minst sagt lite bubblig och emelllanåt provocerande och konfliktsökande... jag orkar liksom inte klämma in extra steg och träning då. Han åkte till sin pappa i söndags och kommer tillbaka i morgon och sen ska han och jag åka på en egen resa några dagar vilket brukar bränna en del energi för oss båda, fast mest mental energi.
Har unnat mig själv massor de här lediga dagarna jag hittills haft.....Först var jag ledig vecka 28, då åkte vi på en resa till Halmstad, hotell och god frukost (inom ramarna) sen var jag ledig denna veckan och då har jag sovit till 8-9 varje morgon. Har vaknat runt 6 men somnat om. Lilltösen har också sovit länge, helt underbart. Sen frukost och lite slarv med lunch- ibland bara knäckemacka och kaffe för min del.
Jag är inte misslyckad. Jag är fullt normal och har ändå lyckats så jävla bra med den här resan ändå.
Det är ju faktiskt första gången NÅGONSIN som jag är normalviktig, bara det känns helt spejsat.
